Matkalender

PÅ TENNSTOPET I ÅR

Se hela kalendern ...

Vår klassiska meny

MAT PÅ TENNSTOPET

När du vill ha mat som den var förr som smakar lika utsökt då som nu, helt enkelt tidlösa klassiker.

Läs mer

Vi har Drop-in

Garderob

Numer debiterar vi garderobsavgiften direkt på notan istället för separat i dörren. Välkomna!

Läs mer

Tennstopets 150-åriga Saga

Det Började Som Biljardsalong

Boken om Tennstopet

Många av våra källare och traktörställen var förr i världen berömda för sina speciella maträtter. Låt oss exempelvis tänka på Operakällarens strömming, Tre Remmares köttbullar, Idunas oxsvans, Fredens sallad, Jonas eller Drufvans lake. Men längtade någon efter den doftande rätten surströmming och ville tära den i utvald miljö - då ställde han kosan till Tennstopet vid Vattugatan!

Samma näringsställe valde den gourmet, som önskade njuta av en verkligt vällagad svartsoppa.
Skalden Erik Axel KarIfeldt hörde till de svart- soppe-entusiaster, som varje höst tågade till "Stopet", när svartsoppan stod på matsedeln.
Att han drack champagne till soppan förklarade han vara en poets speciella rättighet: "Licentia poetica."

DET BÖRJADE SOM BILJARDSALONG ...

Tennstopets historia är dock inte ursprungligen knuten till surströmmingen.
Den går tillbaka i tiden, närmare bestämt
100 år.
I dagstidningen för den 28 nov. 1867 kunde man läsa att f. Fan-junkaren Sven Gustaf Högberg öppnat biljardsalong i fastigheten Fredsgatan 9, hörnet mot Konstakademien, en salong som snart förvandlades till källare. Rörelsen låg i kvarteret Rosenbads nordvästra hörn. I kvarteret med fasad mot Strömmen låg denna tid det ståtliga bondesonska palatset, som senare fick lämna plats för restaurang Rosenbad.


... OCH FORTSATTE MED SCHWEIZERI

Till följd av kvarterets namn och eftersom det denna tid blev modernt med s. k. schweizerier inträffade snart en förändring både av ställets namn och struktur. Man började alltså med konditoriservering i samband med utskänkning av vin och likörer m. m. Så småningom avtog konditoriförsäljningen och ersattes med enklare matservering. Vin- och spritserveringen ökade i motsvarande grad.
Stället var redan denna tid känt för sitt goda öl. Uppassningen var uteslutande kvinnlig, men klientelet lika exklusivt manligt. Från början av 70talet fick lokalen namnet Rosenbads Schweizeri. Namnet schweizeri hade anor från början av 1800talet. De första, som i Stockholm förenade sockerbageri med utskänkning av flytande varor var nämligen inflyttade schweizare.

FRÖKEN HEDVIG

De första åren gick utvecklingen försiktigt och trevande och först 1881, då rörelsen övertogs
av fröken Hedvig Ulrika Sjöberg, genomfördes förändringen till schweizeri helt och hållet. Samtidigt kunde man börja tala om ett ytterst populärt och livligt frekventerat näringsställe.
Hedvig Sjöberg var säkerligen en mycket dugande och driftig dame, gemytlig och vänlig, med sinne för ordning och ekonomi. Hon och hennes S:t Bernhardshund, som följde henne troget såväl inom lokalen som när hon var ute för att göra inköp, var väl kända i hela staden.
Med kvinnlig intuition förstod hon att höja ställets anseende genom vackra uppasserskor, vilka liksom den goda maten och det gemytliga mottagande gästerna alltid rönte, livligt uppskattades av publiken. Den bestod enligt uppgifter från den kände konstnären Vicke Andrén uteslutande av herrar, oftast yngre sådana, ja, t. o. m. av skolpojkar!

FYRBÅKAR


Andrén, som vid denna tid var i 20-årsåldern och som avled 1930, har för undertecknad berättat att Rosenbads Schweizeri var känt för sina "fyrbåkar", en sorts brylå (glögg) serverad i glas. Ungdomen roade sig med att tända på innehållet och när spritlågorna flammade runt lokalen släcktes gasljusen av fröken Sjöberg. Publikens glädjerop och sång blandades med den stora hundens skall, och resultatet blev att man snarare trodde sig vara i Mont Martre i Paris än i Klara i Stockholm! Onekligen en charmerande och idyllisk bild från den tidens restaurangliv i huvudstaden . . .
Många av gästerna vid dessa glada upptåg utgjordes av elever från den närliggande konsthögskolan, en av dem var Andrén själv. Han brukade också ackompanjera den sång, som oftast och typisk för stämningen stämdes upp av publiken:,


Vårt stop, vårt stop, vårt kära stop ljud högt, o dyra ord!
Ej höjs pokal på Grand, i grop,
ej blecka töms bland åkarhop
mer älskad än vårt stop i Nord,
det främsta på vår jord!



Versen är ju pueril och långt ifrån fullödig, men kanske lika god som en del av våra moderna poeters alster? Hur som helst, den glada stämningen piggades ytterligare upp av enstaka artistuppträdanden. Där kunde man t. ex. höra den vackra danska varietésångerskan Thora, som mjukt smög sig intill gästerna och viskade: "De skal vare saa venlig og komme til Alhambra paa lordag. Det er mit eneste optraedende!"
Varje lördag var hennes sista uppträdande!

TENNGJUTAREN

Sedan den populära fröken Sjöberg upphört med rörelsen innehades den ett par år av källarmästaren B. G. Lindros, men 1891 inköptes schweizeriet av tenngravören Bror Axel Santesson, som kom att spela en bemärkt roll i företagets historia. Hans farfar var tenngjutarålderman, hans far och farbror tenngjutarmästare. Det var alltså inte att förvåna att lokalen senare, fast på annan plats i Klara, fick byta namn till Tennstopet.
(Infoga bild på två stop)
Många vackra tennpjäser sattes nu upp längs väggarna och bidrog till att ge stället en originell utformning. I och med ing. Santessons övertagande av spiran blev det dock slut med de galna upptågen och tillika med de galanta uppasserskorna försvann småpojkarna. Men eleverna på konsthögskolan stannade kvar - så länge kassan räckte. Den stoppade minsann inte alltid och många av dem kunde f. ö. tacka Santesson för ekonomisk hjälp att slutföra sina studier.
Nya uppasserskor engagerades. En publik, som mest bestod av lite äldre, stadgade herrar, strömmade till. Och kundkretsen utökades med flera kotterier av kända personer i stan, journalister, musiker, konstnärer och andra. Ibland såg man Pelle Molin där, författaren till "ÅdaIens poesi."

MASSOR MED ÖL

Gästerna trivdes utmärkt i de intima lokalerna med vacker utsikt över Vasabron och Strömmen. Men så kom den tidens grävskopor - Santesson fick besked sommaren 1893 att huset skulle rivas och lämna plats för Stockholms Stads Sparbank. Sorg och förstämning. Stängningen firades stormande, leven utbringades, tennstopen plockades ner från väggarna, fylldes och tömdes med alla de otaliga ölsorter, som fanns i det välsorterade lagret.
Det var Hornsbergsöl och Billes öl, Bjursholms öl och porter, Erlangersöl och GrönvaIIs, Hamburgeröl och Münchens, NeumülIers och Nürnbergs, Piehls och Sanct Eriks, Simonssons och än flera sorter, därtill tyska, danska och engelska. Det rikhaltiga sortimentet låter ana att redan i början av 90-talet grunden lades till den förnämliga ölpub, som skulle startas i en annan del av Klara!

Santesson hittade sålunda efter någon tid en ny lokal, nu vid Vattugatan, men det kom att dröja till 1895 innan han kunde öppna rörelsen. Det är i varje fall från denna tidpunkt restaurangen officiellt döptes till Tennstopet. Men namnet hade dock länge varit i bruk.


KONSTNÄRSMÅL

Trots att rörelsen legat nere en tid var den inte glömd och gästerna började snart återvända. De återsåg med glädje tennstopen och tenntallrikarna från Fredsgatan. Mitt i samlingen upptäcktes ett extra vackert stop med inskriptionen "Schweizeri Tennstopet den 9 mars 1895" - uppsatt till minne av öppningsdagen i lokalen vid Vattugatan. Tyvärr har alla dessa dyrgripar pietetsiöst tagits bort, före den nuvarande ägarens tillträde.

Av naturliga skäl strömmade journalisterna från Klaras många redaktionen till det nyöppnade stället, och Tennstopet blev snart också ett kärt tillhåll för författare och konstnärer. Oskar Björk, Carl Larsson, Ferdinand Boberg, Gustaf Cederström, Axel Tallberg och givetvis lokalens specielle vän sen gamla tider, Vicke Andrén, sågs ofta bänkade vid borden. ja, även målarprinsen Eugen besökte någon gång i sällskap med konstnärsvännerna det nyöppnade schweizeriet. En etsad tavla med omslingrande stop, daterad den 4 mars 1896, hugfäster ett sådant besök.
Gunnar Wennerbergs namn finns med på den tavlan.

MISSLYCKAT NAMN

År 1902 övertogs schweizeriet av källarmästare 0. Johansson, en trotjänare från Anglais. Han ville göra stället ännu mera populärt genom en del nymodigheter och bl. a. genom att ge restaurangen ett nytt namn. Eftersom det i våningen ovanför fanns ett hotell med namnet Metropol ändrade han nu det gamla välkända namnet till Restaurant o. Café Metropol. Samtidigt försvann den ärevördiga schweizeribeteckningen för alltid - utom på skylten ovanför ingången.
Namnändringen blev emellertid inte lyckosam vare sig för honom eller hans efterträdare, källarmästare Fr. Nilsén. Dennes saga på stället slutade med konkurs och den i okt. 1904 inköpte källarmästare Thorsten Videlius konkursboet för 22.000 kronor. Han var tidigare anställd på Du Nord.
Det första den nye ägaren gjorde var att återuppliva det gamla och betvdligt trivsammare namnet Tennstopet, dock med tillägget att restaurangen nu kom att heta Källaren Tennstopet.

SURSTRÖMMING

Vi äldre gäster på Tennstopet minns ännu den fryntlige, förekommande Videlius, som drev stället till 1920. Både till utseende och sätt påminde han en smula om nuvarande chefen, han bar skägg och en prydlig mustasch. Och han kunde konsten att servera god mat till den alltmer tätnande skaran av gäster. Men inte minst surströmmingen bidrog till framgången, omvittnat i tidningarna.
På surströmmingens årliga premiärdag kunde inga dörrar och fönster förhindra att ångorna trängde ut ur Tennstopets glatt sorlande lokaler. Doften var förnimbar ända upp till Brunkebergstorg och surströmmingshatarna flydde snabbt. Men den norrländska delikatessens adoratörer lockades lika hastigt till Tennstopet.
Författare och journalister, som rynkat på nåsan åt fisken i fråga, blev snart omvända. Det är bara Kar de Mumma, som skrivit de hädiska och hedniska orden man kan läsa under en karikatyr på Gunnar Wibergs kontor:

"Det bästa på surströmmingen är mandelpotatisen - och så nubben, förstås!"

Till en början släpptes de norrländska orgierna lösa endast i det s. k BeIlmansrummet, men sedan kärleken till surströmmingen fått vidare utbredning har serveringen fått ske i alla rummen.

ÅT BELLMAN SURSTRÖMMING?

Förvisso icke. På hans tid hade läckerheten norrifrån inte överskridit Dalälven, liksom i motsatt riktning eken, adelsmannen och kräftan inte vandrat över nyssnämnda vattendrag. Bellmans kärlek stod till en nyss skjuten beckasin eller en sprittande ruda.
Men hans namn är ändå förknippat med BeIlmansrummet, den helgedom på Tennstopet vid Vattugatan, där säkert fler exemplar av den doftande härligheten tärts än annorstädes i K. Huvudstaden.
Varifrån har då namnet kommit? Jo, sannolika skäl talar för att Victor Andrén, till en del också Tennstopets utsmyckare, där ofta spelade bellmansmelodier på luta. Han var ju inte bara måiare, utan även lutsångare av rang. Han själv trodde i varje fall på denna teori.
Rummet var fyllt av fotografier, tidningsurklipp, målningar. Där fanns dörrfält, som kring sekelskiftet målades av studerande från Konstakademien, hungrande och törstande genier, som honorerades med måltider från Tennstopets berömda kök. Här stod också en mycket vacker kakelugn från Uppsala Ekeby, som nu flyttats till Tennstopets nuvarande lokaler.

KVINNOREGEMENTE

Videlius avled 1920, endast 48 år gammal, och rörelsen övertogs av hans änka, fru Alma Videlius, en både vacker och temperamentsfull dam, som väckte beundran hos gästerna. Den charmanta värdinnan blev omgift efter några år med operasångaren Holmqvist, som länge varit trägen gäst på "Stopet." Han förde med sig många operaartister och skådespelare, men samtidigt - berättas det - ökade obetalda notor i oroväckande grad. Detta i förening med begynnande ekonomiska svårigheter för restaurangnäringen gjorde att fru Videlius-Holmqvist redan efter 5 år fann tiden mogen att göra sig av med affären.
Den som nu inköpte Tennstopet var källarmästare N. W. Hedström, tidigare innehavare av Café de Commerse, ett företag som på grund av fastighetens rivning måste upphöra efter en 75-årig tillvaro i samma lokal. Hedström var liksom fadern ursprungligen delägare i vinhandelsfirman j. D. Grönstedt & Co.


FYLLDA STOP IGEN

Sällan har en nytillträdande källarmästare kunnat känna sig mera välkommen än Gunnar Wiberg. Hans yttre habitus ingav förtroende, man visste att han bakom sig hade en gedigen yrkesutbildning såväl i gastronomins hemland Frankrike som här hemma. De första åren blev dock - av nyss antydda skäl - ingen dans på rosor. Med energi och uppslagsrikedom bemästrade han emellertid svårigheterna. Och Klaras särpräglade publik trivdes på "Stopet" och satte värde på hans mat.
Surströmming blev som tidigare årets kulinariska klimax. Från Frimurarhotellet i Karlskrona visste Gunnar Wiberg även vilket värde en gäst kan sätta på ål. Otaliga sätt finns för dess tillagning, vad källarmästaren inte visste om det var inte värt att veta. Publiken på Tennstopet anammade också hans lärdomar med förtjusning. En annan uppskattad rätt är hans gravade lax med stuvad potatis.
Husmanskost är det wibergska riktmärket, men -Tennstopet serverar inte bara sådan.
Ett studium av matsedlarna från skilda delar av året visar att den kräsne gästen kan få nära nog allt vad franskt, engelskt eller svenskt restaurangkök kan åstadkomma.


EN ÄKTA PUB

För några år sedan blev det modernt att etablera restauranger av utländsk typ, italiensk, tysk, fransk, ungersk, kinesisk. Anmärkningsvärt nog inga typiskt engelska. Vid en Londonresa fann Wiberg hur lämpligt det borde vara att glädja publiken här hemma med den speciella typ av engelsk serveringsform, som går under namnet "pub". Tänkt och gjort - år 1957 ändrades den högra matsalen till en pub av äkta engelskt snitt.
Det var ett lyckokast, lokalen fylldes snabbt av tacksamma gäster. Och sedan den driftige källarmästaren 1958 inrett en bar i stora matsalen till vänster om tamburen - likaså i engelsk stil efter mönster av Rule's restaurang på Maiden Lane i London - har Wibergs Tennstop seglat för förliga vindar. Sällan har väl också gästerna kunnat förnöja sig åt en mera trivsam miljö än den som mötte dem efter förändringen vid Vattugatan. Ölsorterna, bland dem flera engelska, serverade ur fat, smakade ovanligt fint i den nya miljön.


PILKASTNING

På Tennstopet kan man som på alla genuina engelska pubar ägna sig åt Darts, det äktengelska pilkastningsspelet. Spelet är relativt enkelt, men det skulle föra för långt att närmare gå in på dess regler och finesser. Gästerna är välkomna att pröva sin färdighet i denna ädla form av pilkastning.
Olika har omdömena varit om lämpligheten av att utradera Klara. En sak är säker - vi har förlorat många pittoreska och idylliska partier i vår huvudstad. Många förnämliga, lönande företag har drivits på flykten, för att flytta eller upphöra.
Anno 1964 föll dödsdomen över Tennstopet och Gunnar Wiberg såg självklart dystert på situationen. För en privatrestauratör fanns ingen plats i Klara längre. Men med en hejdundrande avskedsfest, då alla gamla vänner av Tennstopet trängdes i lokaliteterna tog man farväl av den populära restaurangen - ett saknadens farväl.

Den som söker han finner emellertid och Wiberg fann att den välkända Runan vid Dalagatan var till salu. Den passade ju honom precis, han köpte rörelsen och flyttade dit, anmärkningsvärt nog in i lokaler, dit en gammal Klara-restaurang, d. v. s. Runan, år 1914 flyttat från Brunkebergstorg. De forna konkurrenterna är sålunda nu förenade i ett företag. Och Tennstopet är namnet!
Lokalerna är förunderligt lika de gamla vid Vattugatan. Man möter alltså åtskilligt av den gamla miljön, hela den trivsamma atmosfären. Mycket av inredningen och utsmyckningen har också tagits med, baren, tavlor, den gamla kakelugnen, en del av det tidstypiska glastaket.
Infoga bild på darttavla

Den pessimist som befarat att Tennstopet i nya lokaler inte skulle bli lika publikdragande som tidigare har lyckligtvis tagit miste. De tidigare Runan-kunderna från Vasastaden känner sig väl tillrätta, vännerna från tidningsvärlden liksom konstnärer och författare har också funnit vägen till Dalagatan.
Doften av surströmming och den rökta ålen har lockat många av dessa rätters tillbedjare, och Gunnar Wiberg, centralfiguren i detta kulinariska paradis, är ju med alltjämt, vänlig och förekommande, men fri från all slags servilitet. Alla vägar leda till Tennstopet!

Vad som händer på Tennstopet.

KALENDARIUM

Påskmeny 28/3-1/4 assietter med skagen, fårfiol och sill 225:-, lammytterfilé med potatisgratäng, sparris och rosmarinsky 395:-, inkokt rabarber med vaniljkräm, hallonsorbet & rostad vit choklad 135:-

Tennstopet Lita på Tennstopet
{img:title}

Vi ses på Stopet

Köp Boken om Tennstopet

Om väggar kunde tala skulle de på Tennstopet ha mycket att berätta. Du hittar vår bok om Tennstopet till försäljning hos oss på Stopet!

På Källaren Tennstopet

HISTORIA

Jag föddes i Nås i Dalarna 1923. Flyttade till Stockholm 1941 och fick arbete på en syatelje som sömmerska. Kroglivet, mitt arbete, började 1946

Läs fortsättningen..
We accept Maitres